Passerat 500.

Det blev några cacher i Siljansbygden under de dagar som vi legat på Sifferbo camping. Många har framkallat skratt en del har fått stå ut med helt andra heta vokabulärer. Men de allra flesta har gett ett gott och positivt minne.

Om vi börjar med den som fick epitetet ”den 500:de” var Nyåker-Ullvi. En gömma som vad gäller vackert ligger absolut som etta.

En av de tråkigare gömmorna var den som heter Vattberget. Där har ingen loggat den sedan april och hittat den. En som sökte den i juni hittade en tom burk. Vi hittade inget, bara den förmodade platsen för gömman. Hoppas att co reagerar på vinken om problemen.

En av de roliga cacher från denna bygd är den som följer. Den är en dråplig händelse med en tappad cache i vattnet.

Cachen landade på buskarna men när vi försökte att ta den så tog den sig ett sista hopp ner i vattnet. Det var tur att det gick att krypa in från höger nere vid vattnet och med hjälp av ett grillspett fånga in den förrymda burken.

Gagnefs folkpark har gett många kommentarer och är väl värd en etta i bedrift. Först leta uppå taket för att sedan komma underfund med att den låg under taket. Två bilder från den eskapaden.

Nä nu måste jag visa lite av mina bedrifter. Det var en gammal brygga att ta sig ut på. Ja, don efter person, sa hustrun och satte sig med hundarna och väntade på att jag skulle ta mig ut på bryggan. Det var bara att kravla upp den svåra vägen till bryggan. Väl där ute så knakade det och svajade men cachen hägrade. Framme där nollan kom på GPS:en så var det bara att lägga sig på mage och kolla under. Efter tredje försöket såg jag den lilla burken. Men naturligtvis så hade jag ingen penna med, utan fick ta mig tillbaka och hämta en hos hustrun som satt där i solskenet och log åt mitt slit att logga denna. Penna hämtades och ut igen för att logga. Phu nu var det klart.

En som sticker ut mer än många andra var en stenvalvsbro som ju måste ha en cachegömma. Letade noggrant runt bland valvets stenar. Men så var vi tvunga att läsa lite vad andra hade för erfarenhet av gömman. Jo, klart att hinten skulle kollas. Bingo vatten drar till sig allehanda olika animalier. Det finns mycket att säga om denna kulinariska Helix pomatia. Om det nu var ett sådant som sågs. Men det kvitter i detta fall. Helt klart ska det vara en favvo på denna.

Den ödsligaste cachen var Kalkstugan. Här brändes kalk ända fram till slutet 30 talet. Att stå här ute en sen eftermiddag, efter att vi följt ett par hjulspår några kilometer kändes lite kusligt. Allt var tyst bara vårt prat om byggnaderna och kalkugnen hördes. Skogen var verkligen tät runt platsen, man kunde nästan känna björnaögonen speja inifrån granskogens täta grenverk. En kvist som brast i närheten gjorde att man kollade var bilen var. Men nalle ville inte hälsa på denna gång så vi drog vidare ner till civiliserade trakter igen.

Oj, här pågår en totalrenovering av fastigheten. Det såg ut som att vi inte skulle hitta något här. Träffade två snickare som berättade att huset ska renoveras för att sedan bebos. Helt klart funderade de på vad vi gjorde här. Efter att vi berättat om detta med geocaching så verkade det som om ett intresse vaknade. Nu till det stora problemet. Gömmans plats var i farozonen. Så vi tog risken att be om största möjliga diskretion och loggade cachen. Ytterligare intresse väcktes med uttryck som ” å tusan” ”det var som sjuttsingen”. Man lovade sedan att med sina verktyg som insats skydda gömman så länge de var kvar och byggde.

Ett lite axplock från dagarna runt Siljansbygden. Nu drar vi vidare till 45:ans camping och marknaden i Torsby.

Vi ses snart igen.