En stor svärm slog sig ned i äppelträdet och bina buzzzzzzade så det hördes långväga.
En liten bildkavalkad från dagens händelse i svärmeriet. (Klicka på bilden så får du dom större)
Mitt svärmeri är alltså här, men jag vet inte vem hon är.
Det är så trist att inte veta, vad hon kan heta, som jag har kär.
Ack aldrig får mitt hjärta ro, när hon förblir inkognito.
Jag känner att hon är mig när, den som jag älskar, är alltså här.
En sång av Karl-Ewert Christenson som skrev några hundra Ernst Rolf-kupletter under två decennier
Den passar ju in här i svärmeriet.
NU kommer bilderna, håll till godo, de e bilder med sting….
Det surrade verkligen i luften |
En skakning och resterande bin hamnar i hinken. |
Det gäller att hålla sig på avstånd från stickmaskinerna. |
Här kommer en svärm i hinken |
Det behövdes ett par tre omgångar med hinken, svärmen var verkligen stor |
Japp, vad säger man om detta? En svärm kan man i alla fall kalla det.
Jo, det är väll så att tiden är naturens eget sätt att se till så att allt inte händer på en och samma gång., eller?
Ses.
.