Efterlysning. En stor utomhusbelysning försvann under en förflyttning av en arbetsbänk för några dagar sedan. Belysningen är av denna typ.
 |
| Den försvunna lampan |
Iakttagelser av den försvunna lampan kan lämnas här.
Jo, detta är faktiskt sant, lampan bara försvann efter att jag plockat bort den från bänken. Har letat på alla ställen, både möjliga och omöjliga. Vad är det som gör att vissa saker bara försvinner? Minnet kan ju ibland spela en lite spratt, men jag börjar tro att det finns spöken som roar sig med att förarga människorna.
Alla har vi förmodligen någon gång inte hittat saker som vi vet ska ligga just där eller där, för att kanske några dagar senare mycket riktigt hitta föremålet, just där man visste att det legat hela tiden men inte just då man letade efter den. Det måste ju bero på att det är någon som gillar att driva gäck med oss. Man skulle ha en sådan där spöksökare som dom har när de letar spöken. Jag sökte lite på webben om det här om spöken. Det har visst blivit ett stort behov av spöksökare, Googlade på ”spöke” och fick otroliga 245 000 träffar.
 |
| Spökbild |
I och med att det är ett ö i sökbilden så kan vi eliminera alla icke svenska sidor i det söket. Gjorde om samma sök fast med ordet ”ghost”, och fick då otroliga 95 700 000 träffar. Man kan tro att vi lever i en spökvärld.
Vi har i Sverige en känd spöktant som kallas för ”Pintorpafrun” en dam som förekommer på många olika ställen i våra historieböcker. Ända från 1500talet kan man spåra fruns framfart, fast på den tiden var det i regel på slott och herresäten som damen huserade. Den kanske mest kända Pintorpafrun härstammar från Ericsbergs slott i Sörmland som under medeltiden hette Pinnatorp, och det är dessa båda damer som det i detta fall handlar om, Fru Anna Karlsdotter dog 1552 och Beata von Yxkull som dog 1618.
 |
| Esoteriken John Dee (1527-1608) som frammanar en vålnadI Södermanland, på sitt slott Eriksberg |
Dessa två damer överlevde sina män, och efter sin död sägs slottsfruarna ha drabbats av ånger och fick på så sätt ingen ro, de gick igen och hemsökte sina egendomar. Torpare och tjänstefolk vågade förmodligen inte kritisera sin slottsfru direkt, utan man gav igen genom att tala om damerna som om de existerat på slotten som spöken.
Det finns en gammal visa som bearbetats av Wilhelm von Braun någon gång på 1800 talet,
och den lyder som följer:
Där bodde en änka, fru Anna,
Som sög sina bönders och torpares märg,
Samt hade av galla en kanna.
Hon trätte och svor ifrån morgon till kväll
Och nyttjade nageln och näven.
Vad pigorna fingo okristligt med smäll!
Och spöstuga hade hon även.
Där hängde hon bönder och tjänare opp
Och gav dem på pälsen så svåra,
Fru Anna hanterade människokropp,
Så ögonen månde sig tåra.
Hon hetsade hundar på tiggare små
Och log, när de skreko för bettet.
Bad någon om mat, blev hon gulblek och blå,
Och for som hon varit från vettet.
Hon svälte sitt folk, lät det äta ur ho
Den skällaste välling och grina.
Men hade en bonde en mjölkande ko
Hon drev den i stallet till sina.
Så levde fru Anna. Men ryktets basun
Om namnet och minnet tog vården:
I trakten hon kallades Pintorpa-frun
Jaha det var dagens skörd av reflexer. Men jag måste bara berätta att idag år 1492 så upptäckte Christoffer Columbus Amerika. Dessutom så är det äggets dag i dag.
Jaha då var det en liten åsså:
Den som vill ha ägg, får finna sig i kacklet.
 |
| Vad kom först? Ägget eller hönan? |
Ses.
Först tog han bilen, sen tog han dotra, sen ytterligare en bil. Svärsöner´är inte lätta att handskas med.
Antingen spöken, eller så kanske det är en stor råtta? He he..
Har tyvärr inga upplysningar om lampan, men om du efter helgen undrar vart din bil har tagit vägen, så är det vi som har norpat den 🙂
Kram Annica