Torken har fått gå på högvarv de senaste dagarna. Fem kilo apel har gått genom torken, och detta med ett riktigt torrt resultat. Nu börjar faktiskt även jag att torka in. Vad kan man tänka sig att ta till för åtgärder för att lösa problemet? Tja eventuellt så kan man dricka det där som kommer ut ur kranarna eller så tar man en kaller bärs för att återställa balansen mellan det torra och våta.
Men man man absolut göra återfuktningen på ett mycket trevligare sätt. När jag passerade de sjuttio fick jag en ”ölprovarkväll” på värdshuset i Bredaryd.
Så nu ser jag med spänning fram emot en kul kväll i ölets tecken, den planeras att gå av stapeln i slutet på nästa vecka. Allt är bokat och klart för armhävningar. Nä men se där, denna aktivitet innehåller ju även fysisk träning, det var inte dåligt att man får en kombinerad aktivitet på värdshuset. Jag får säkert anledning att återkomma om birans armstärkande effekter.
För övrigt så drar det mot årets evenemang på hundfronten. Det är bara ett par hinder är kvar att ta sig över. Fram över så ska det sättas in ett par nya linser i okularen, grunnar bara på om jag ska montera dit tele- eller vidvinkel? Tja det löser sig nog när det är dags, än så länge kan i alla fall tangentbordets knappar urskiljas i töcknet.
Jo, nog är det så att man kanske sörjer över att åldras, det beror nog på att man bara märker vad åren stjäl, inte vad de skänker. Insikten, klarsynen, överblicken. – Det enda som man märker är att man måste skaffa sig glasögon.
Ses